We'll always have Helsinki

Uteserveringen på Ravintola Loiste. Mycket bättre än så blir det inte. Word.

Barbro goes Helsinki

Innan vi lämnade kongressområdet på onsdagskvällen hann vi också slinka in på ett besök i Uppsalas eminenta bokbuss Barbro, som ärade IFLA med ett besök. Vi var inte direkt ensamma om att vilja ta oss en titt på Barbro, om man säger så. På bilden syns nöjda Uppsalakollegorna I och Å.

Inspiring, surprising, empowering, del 4

Rookie-panelen har haft sitt sista onsite-möte. Det var underbart och sorgligt - nyss kom vi hit, plötsligt ska vi åka hem. Med massa nya tankar, frågor, idéer och kanske framför allt: nya vänner. M, M och D, ni har varit världens finaste #extended family under den här veckan! Detta är rookie-panelens topplista för onsdagen.

Inspiring

Ja tanken på att nästa IFLA går av stapeln i Singapore. Till exempel. Men också alla smarta e-tjänster som vi fick höra om idag - läs mer om det nedanför.

Surprising

Att vi fick ett bord på Ravintola Loistes uteservering för det sista onsite-mötet med vår nya #extendedfamily. Solen sken. När middagen var slut kändes det sorgligt.

Empowering

Hela onsdagens session på temat "What does the e-library mean for the public library users?". Men allra mest att höra om bibliotek som själva utvecklar OCH äger nya smarta tjänster. Inte sitter i knät på några leverantörer. Timo Tumminen och Heini Oikkonen från Helsinki City Library presenterade sin superbt stiliga och smarta app.

/Lisa

Om att unna sej. Och svaret på frågan "När äter man croissanter?"

Panelen sticker emellan med ett kort inlägg om nutrition. För IFLA:nde kräver påfyllning också av glykogen-depåerna. Ungefär som Vasaloppet: när man egentligen bara vill lägga sej ned så fortsätter man ändå. Då är det läge att unna sej!

Idag behövde vi unna oss croissanter. Näringstätt, gott och inte för sött. Och så är det, enades vi om, något särskilt med just croissanter. De är förknippade med att vara på resa - till exempel identifierade vi den obligatoriska Flygplats-croissanten  och den typiska Uteservering i en främmande stad-croissanten. Och idag alltså IFLA-croissanten. (Inom parentes inte den sämsta eftersom den är bakad på Fazer Café). Nu klarar vi några timmar IFLA:nde till trots obefintligt antal timmar sömn inatt.

Och dessutom, som en kollega på hemmaplan skrev på Instagram igår: man vill ju inte bli smal ;-) / Lisa

Inspiring, surprising, empowering, del 3

Så här inspirerade, överraskade och stärkta känner vi i rookie-panelen oss idag. På bilden syns D delta i en finsk (?) långdans på Cultural Evening som avslutade dagens program.

Mellan dans, mat och musik hann panelen fila lite på dagens topplista. Här är den:

Inspiring

President's Theme Session, där Hanna Nikkanen (finsk journalist), Anna Troberg från Piratpartiet och Chris Coward (jo, han heter så) gav oss flera perspektiv på hur internet förändrat samhället, och vad vi som jobbar med bibliotek kan göra för att vara med och påverka framtiden. "Vilket samhälle vill vi lämna till våra barnbarn?" frågade sej Inga Lundén som inledde sessionen, och Anna Troberg förstärkte frågan till ett "How shall we all live?". Det är onekligen enkelt att peka ut andra länder och ondgöra sej över deras starka kontroll av internet, men innan vi gör det kanske vi ska städa på vår egen bakgård?

Surprising

Här skulle jag berätta tre riktigt osannolika IFLA-historier. Men det vete fan om jag vågar. Så jag nöjer mej med att konstatera att vi i panelen var rätt överraskade över att se kön till Cultural Evening ringla lång som till en Springsteen-konsert. Tack och lov för somliga av oss (inga namn) var biljettkontrollen inte lika sträng som på en konsertarena.

Empowering 

Rebecca Hope Renard (session 141) som berättade om projektet Youth 202 i Washington. Där får ungdomar (de flesta från marginaliserade grupper) tillsammans arbeta med att skapa webb och radio av unga, för unga, om ämnen som de unga själva väljer. Hands on empowering - följ på Twitter på @youth202 och kolla in webbsidan youth202.org

För övrigt har panelen besökt Kiasma, sjungit karaoke och åkt mycket spårvagn. Nu kan vi inte annat än sova - imorgon är det plenarföreläsning halv nio. Be there, or... /Lisa

Inspiring, surprising, empowering, del 2

Rookiepanelen har sammanträtt, den här gången på båten ut till Sveaborg. Här är några av våra Inspiring, Surprising och Empowering Moments från måndagen:

Inspiring

Session 94, "Creating a culture for innovation and change - Management and Marketing with Academic and Research Libraries". Här gavs inte bara idén att låna en antropolog utan det bjöds också på work out-övningar för att hålla jobbpassionen vid liv. Och mycket mera. Gilla gilla!

Surprising

Det kan väl inte betraktas som annat än överraskande när en finsk kollega frågar om han får köpa våra själar. Lite IFLA goes Faust, sådär. Och för den som undrar: nej, vi sålde inte.

Empowering

Session 98, "Generation Google needs us: new roles for visibility in the digital age for information and reference Services. I synnerhet Sara Wingate Gray "Reference Librarianship on the Fly: rakning the Librarian out of the Library". Starta ett gerilla-bibliotek, någon?

Att åka båt ut till Suomenlinna (Sveaborg) en nästan vindstilla sommarkväll var inte heller fel. Och rätt så överraskande var det att hitta en fantastisk liten pärla till restaurang gömd bland brädstaplar, rostiga grävmaskiner och fallfärdiga förvaringsbyggnader. Ibland måste man gå fel för att hitta rätt! / Lisa och resten av den svenska rookiepanelen (vi kan fortsätta kalla dem M, M och D)

Låna en antropolog!

Det ska erkännas att jag är en ivrig förespråkare för kvalitativa metoder. Inte så att jag inte tycker att kvantitativa undersökningar kan ha sina poänger - de behövs självklart för att ge oss en uppfattning om tendenser och trender, peka ut riktning och formulera hypoteser om sakers tillstånd. Men ändå, det som verkligen får mej att gå igång är kvalitativa studier; ge mej mer av djupintervjuer, dagböcker, deltagande observationer!

Nyss lyssnade jag på Susan Gibbons (Yale University, New Haven, USA) som pratade under rubriken "Techniques to understand the changing need of library users". Och är det inte just det vi så gärna vill förstå? Användarnas förändrade behov, och hur vi kan möta dem.

I Gibbons version var en möjlig lösning att låna undersökningsmetoder från antropologin. Eller, i just det här fallet, inte bara metoderna utan också själva antropologen. Utifrån mycket konkreta frågeställningar har bibliotekets personal, tillsammans med nämnda antropolog, lyckats göra studenterna delaktiga i bibliotekets förändringsarbete.

En forskningsfråga var helt enkelt "How do students research and write papers?". 25 studenter djupintervjuades och fick också rita vägen från idé till färdigt paper. (Det underliggande syftet var förstås att personalen ville veta varför studenterna i så pass liten grad använde sej av biblioteket i sitt paper-skrivande.) Det visade sej att merparten av studenterna helt enkelt ringde hem till mamma och/eller pappa. Pratade om uppgiften, bad om råd, mejlade utkast för att mamma eller pappa skulle läsa.

Det här något överraskande resultatet ledde till att de tidigare biblioteksvisningarna för nya studenter skippades. För, som Gibbons la fram det (fri översättning!): "Den första dagen på en fyraårig utbildning har studenterna tusen andra saker i huvudet. Är det här rätt utbildning för mej? Kommer jag att komma överens med min rumskompis? Kommer mina nya klasskompisar att tycka om mej? Borde jag ha gjort slut med min flickvän? De har inte tid att tänka på att biblioteket kan vara nyttigt om en månad eller ett halvår." Så vad göra? Men så klart: ordna biblioteksvisningar för - föräldrarna. Och minsann, genast hittade fler studenter till biblioteket.

Flera forskningsfrågor rörde rummets utformning. Vad tycker studenterna är viktigt? Var i biblioteket känner de sej hemma? Hur ser ett bra och ändamålsenligt bibliotek ut när studenterna får vara med och tycka? En metod var att ett antal studenter försågs med kameror och ombads fotografera olika saker: en plats på biblioteket där jag känner mej hemma, en plats på biblioteket där jag känner mej "lost", de saker jag alltid har i min väska när jag går till universitetet, min studieplats hemma osv.

Ett tydligt resultat var att nästan alla studenter hade egna lap tops. Nu började arbetet med att bli ett "lap top friendly library". Antalet fasta datorplatser minskades och istället kunde man lägga resurser på bra trådlöst nätverk, låsbara skåp där studenterna kan låsa in värdesaker, och förstås massor av eluttag så att studenterna kan sitta med sina lap tops överallt i biblioteket. Och, voilá, studenterna började komma till biblioteket för att arbeta med sina uppgifter.

Så mycket spännande man skulle kunna göra! När jag kommer hem vill jag låna en antropolog! Undrar om Fanny Ambjörnsson är ledig?/ Lisa

Pelmeni

Inspiring, surprising, empowering del 1

Vi åt middag ikväll, M & M och jag. Ja jag vet, det är lite krångligt att båda heter M, men det är så det är. I alla fall; vi enades om att varje IFLA-dag välja ut några saker som varit extra Inspiring, Surprising och Empowering (detta är alltså ledorden för årets konferens). Här är ett första förslag för idag:

Inspiring

Sveriges handbollsherrar som mot alla odds spelade hem en silvermedalj med rätt mycket guldsmak. De gav helt enkelt fan i alla som sa att de var chanslösa, visade hjärta och vilja på ett fantastiskt sätt. Det har vid första anblicken inte så mycket med bibliotek att göra, men det har strängt taget inte jultomten heller.

Inspiring 2

Att stå med utsikt över mässhallen och titta på vimlet av biblioteksengagerade människor där nedanför. Att tänka på att vi är så många, från så många håll i världen, som utifrån våra olika förutsättningar jobbar för samma saker. För demokratin och det fria ordet, för fri tillgång till information, för att människor ska kunna göra verklighet av sina drömmar. Att prata med människor från alla möjliga hörn av världen (och att ibland glömma bort sej och prata engelska fastän den man pratar med helt bevisligen är svensk).

Surprising

Pelmeni. Rysk maträtt som närmast kan beskrivas som mycket små exemplar av pitepalt, ackompanjerat av saltgurka, smetana och rödlöksmarmelad. Så gott så man svimmar - en riktig mat-surprise. Vill du också bli överraskad? Ta då av från Mannerheimgatan i höjd med Nationalmuseum och leta dej fram till Museonkatu (Museigatan). Slink in på nummer 17, där hittar du KuuKuu. Och du blir inte besviken.

Empowering

Ingrid Parents anförande på invigningen. Fick oss alla att känna att fan, vi är viktiga, det vi gör är viktigt och på riktigt, det spelar roll. En bra känsla att ta med sej under veckan.

För övrigt kan jag bara konstatera att det obegripliga med IFLA gradvis blir alltmer begripligt; jag vet var jag ska gå (ja, under förutsättning att jag lyckas välja en session när det finns så mycket att välja på). Jag har testat att smita mellan olika sessioner (det gick också bra!) och på det hela taget är jag idag en mycket mindre förvirrad rookie än igår. Återstår att se om utvecklingen fortsätter i samma riktning under resten av veckan.

Ja, och så lyckades jag ju få hälften av D & M att titta på handbollsfinalen. Det är ändå, givet förutsättningarna, ett bra utfall. Imorgon ska jag bland mycket annat heja på D & L vid deras poster session. Och så tror jag att jag ska skriva lite om utvärdering. För hur jag än gör verkar jag hamna i diskussioner som handlar om just det. Men för nu: god natt. / Lisa

We're only in it for the cupcakes

Stoppa valfriheten

Men hjälp, kan någon göra ett personligt program åt mej? JAG KAN INTE VÄLJA! Det GÅR inte. Herregud, jag som inte ens kan välja vad jag ska äta på restaurang. Och hur förhålla sig till fakta: OS-final i handboll för herrar krockar med Opening Party.  Jag som föresatt mej att lära D och M titta på sport. Tror att oddsen är höga på den!

Nu är det snart dags för session 75: Sleepwalking into a control Society. Det blir under alla omständigheter spännande. Och lite stolt är jag över att jag faktiskt lyckats välja. / Lisa

IFLA-OS 1-0

Invigningen av IFLA 2012 inleddes med en fantastisk Tervetulojoiku (välkommen-jojk). Potpurrier av brittisk pop i all ära, men jojk vinner, varje dag. Jojk är, utan tvekan, det nya svart!

Inledningstalet börjar något oväntat med en bild på jultomten. Hur hänger jultomten ihop med bibliotek? Till exempel: bibliotek är generösa som jultomten, bibliotek överraskar, bibliotek uppfyller människors drömmar. Därifrån är kopplingen till internationellt biblioteksarbete given: lära av varandra, hjälpas åt att utvecklas och bli bättre - kunna vara än mer generösa, överraska mer, uppfylla fler människors drömmar. Och arrangörerna (inte minst de 300 volontärerna) vill också vara våra jultomtar den här veckan, fylla våra julstrumpor med spännande, fina och överraskande presenter. Jamen, det känner vi redan - vi som förvirrat frågat oss fram, och fått svar på alla våra frågor av glada och oändligt tålmodiga volontärer.

Ingrid Parent, IFLA-president, konstaterade i sitt tal att "you rarely have the opportunity to thank, and maybe embarass, your husband in front of a few thousand people". Så Parent tog chansen! Publiken skrattade, och jo, lite generad blev han nog, den tålmodige maken. Sedan lämnades maken därhän och Parent övergick till att tala om bibliotekets betydelse för demokratiseringen i världen, bibliotekets - och det internationella bibliotekssamarbetets - betydelse för hotade språk och kulturer runt om i världen, och för att hitta vettiga och hållbara lösningar på gemensamma, aktuella frågor. e-böcker åt folket, till exempel ;-) 

Det känns, på riktigt, som att vi är små små delar i något stort och fint. Klyschigt? Ja, som fan. Men inte desto mindre: fint. Och en bra känsla. Tack! Kiitos!

Invigning

Idag avslutas OS, men här på IFLA är det dags för invigning. Vi sitter bänkade, förväntansfulla, nästan längst fram. Vi är ju här för att se och lära, och vill inte missa något. 

Morgonens Newcomers Session bjöd på en upprepning av goda råd från tidigare: våga prata med dem du inte känner, var inte rädd att ta kontakt med folk. Och förstås en massa pepp! En av våra finska bekantskaper från gårdagskvällen satt med på podiet och berättade om sina rookie-erfarenheter från IFLA i Göteborg. Newcomers Session avslutades med en episk cupcake-frossa - det verkar troligt att vårt huvudsakliga näringsintag under veckan kommer att bestå av choklad. Och nu, alltså: invigning. Återkommer med rapport efteråt. Och, förstås, bilder!

Det är inte vi som springer i finalen

Prolog (nyss): Vi sitter på en irländsk pub vid järnvägsstationen, en finsk kollega tipsade oss om att gå hit. Det är coverband i bakgrunden och OS på teven, och min kollega (vi kan kalla honom D) och jag pratar bibliotek med några kollegor från vårt östra grannland. 

Det är en livlig diskussion, men det är ändå OS på teven, och jag anar att snart, mycket snart ska Jamaicas herrar sätta ett flott världsrekord på 4 x 100 meter. Så jag tittar lite på teven ändå, ser kamerorna zooma in stjärnorna på uppvärmningsarenan, ler åt att deras ackrediteringar är till förvillelse lika våra nyfådda IFLA-ackrediteringar. 

Jag tänker att om vi var OS-deltagare skulle D och jag vara med i utvecklingslaget, vi skulle med vara för att se och lära, för att lära oss att inte förvillas av allt det stora. Det är liksom inte vi som springer i finalen. Inte nu. Men se ska vi alltså göra, och lära. Och just när jag tänker det korsar Usain Bolt mållinjen och det är världsrekord flera gånger om. Se och lära, alltså.

För några månader sedan, i Stockholm, ett nätverksmöte för svenska IFLA-deltagare. Vi som aldrig varit med får en massa bra råd. Prata med folk du inte känner, våga välja - och välja bort. Ha sköna skor. Det låter ungefär som de råd jag fick inför min första Roskildefestival, och jag tänker att det kanske är ungefär som Roskilde: man fattar inte riktigt förrän man är där.

Så är det dags. Jag har läst det inte helt pedagogiska programmet fram- och baklänges, men jag fattar fortfarande inte riktigt. Och dagen innan jag ska åka går mina sköna Converse sönder. Jag åker till Helsingfors i svenska träskor (tänker att nya Converse kan jag lika bra köpa på plats). Ja, och så sitter jag på Arlanda och känner mej som Anne på Grönkulla när hon ska börja på seminariet. Sådär som att jag skulle ge vad som helst för att se ett bekant ansikte. Det gör jag tyvärr inte, och flygplanet är jättelitet, och ingen har jag att hålla i handen.

När vi landar inser jag att en kollega (vi kan kalla henne M) har suttit på raden bakom mej i flyget. Nu känns allt lite bättre: med fast mark under fötterna, och någon att hänga med. Vi tar bussen in till stan, pratar om vad vi förväntar oss av veckan, bestämmer att ses på Nordic Caucas på kvällen. (Bara en sån sak: Nordic Caucas - vad kan det vara?)

Det känns skönt att checka in på mitt helt bekanta hotell, jag var här i juni och personalen säjer välkommen tillbaka, roligt att se dej igen! Det spelar ingen roll om det bara är nåt de säjer, det KÄNNS bra.

D och jag har stämt träff på Fazer Café - vi är ju ändå i Helsingfors - och efter en chokladbaserad och väldigt sen lunch får jag köpa nya Converse Sedan är det dags att leta sej till konferensarenan. Vi går av spårvagnen på fel ställe två gånger, men skam den som ger sej! En vänlig själ hjälper oss att registrera oss och sedan är det ändå inte så hotfullt. Vi hittar till rätt sal, ser bekanta ansikten. Det här ska nog gå bra. Från podiet pratar Inga Lundén med nordiska kollegor om e-boksfrågan, om biblioteket som demokratisk arena, om ett framtida, mångspråkigt IFLA. Jag hittar igen M i vimlet efteråt, pratar med andra bekanta.

M, D och jag går och äter, sammanstrålar sedan med nordiska kollegor på den tidigare nämnda irländska puben. Det är här det börjar. Fortsättning följer imorgon, i nya Converse. Svarta. Och vem vet, imorgon kanske D eller M, eller båda. gästar den här bloggen med sina IFLA-intryck. / Lisa