Låna en antropolog!

Det ska erkännas att jag är en ivrig förespråkare för kvalitativa metoder. Inte så att jag inte tycker att kvantitativa undersökningar kan ha sina poänger - de behövs självklart för att ge oss en uppfattning om tendenser och trender, peka ut riktning och formulera hypoteser om sakers tillstånd. Men ändå, det som verkligen får mej att gå igång är kvalitativa studier; ge mej mer av djupintervjuer, dagböcker, deltagande observationer!

Nyss lyssnade jag på Susan Gibbons (Yale University, New Haven, USA) som pratade under rubriken "Techniques to understand the changing need of library users". Och är det inte just det vi så gärna vill förstå? Användarnas förändrade behov, och hur vi kan möta dem.

I Gibbons version var en möjlig lösning att låna undersökningsmetoder från antropologin. Eller, i just det här fallet, inte bara metoderna utan också själva antropologen. Utifrån mycket konkreta frågeställningar har bibliotekets personal, tillsammans med nämnda antropolog, lyckats göra studenterna delaktiga i bibliotekets förändringsarbete.

En forskningsfråga var helt enkelt "How do students research and write papers?". 25 studenter djupintervjuades och fick också rita vägen från idé till färdigt paper. (Det underliggande syftet var förstås att personalen ville veta varför studenterna i så pass liten grad använde sej av biblioteket i sitt paper-skrivande.) Det visade sej att merparten av studenterna helt enkelt ringde hem till mamma och/eller pappa. Pratade om uppgiften, bad om råd, mejlade utkast för att mamma eller pappa skulle läsa.

Det här något överraskande resultatet ledde till att de tidigare biblioteksvisningarna för nya studenter skippades. För, som Gibbons la fram det (fri översättning!): "Den första dagen på en fyraårig utbildning har studenterna tusen andra saker i huvudet. Är det här rätt utbildning för mej? Kommer jag att komma överens med min rumskompis? Kommer mina nya klasskompisar att tycka om mej? Borde jag ha gjort slut med min flickvän? De har inte tid att tänka på att biblioteket kan vara nyttigt om en månad eller ett halvår." Så vad göra? Men så klart: ordna biblioteksvisningar för - föräldrarna. Och minsann, genast hittade fler studenter till biblioteket.

Flera forskningsfrågor rörde rummets utformning. Vad tycker studenterna är viktigt? Var i biblioteket känner de sej hemma? Hur ser ett bra och ändamålsenligt bibliotek ut när studenterna får vara med och tycka? En metod var att ett antal studenter försågs med kameror och ombads fotografera olika saker: en plats på biblioteket där jag känner mej hemma, en plats på biblioteket där jag känner mej "lost", de saker jag alltid har i min väska när jag går till universitetet, min studieplats hemma osv.

Ett tydligt resultat var att nästan alla studenter hade egna lap tops. Nu började arbetet med att bli ett "lap top friendly library". Antalet fasta datorplatser minskades och istället kunde man lägga resurser på bra trådlöst nätverk, låsbara skåp där studenterna kan låsa in värdesaker, och förstås massor av eluttag så att studenterna kan sitta med sina lap tops överallt i biblioteket. Och, voilá, studenterna började komma till biblioteket för att arbeta med sina uppgifter.

Så mycket spännande man skulle kunna göra! När jag kommer hem vill jag låna en antropolog! Undrar om Fanny Ambjörnsson är ledig?/ Lisa