Det har knappast gått att undgå e-boks-frågan under det senaste året – det har tyckts och tänkts, förhandlats och föreslagits, förhandlingar har avbrutits, och det är uppenbart att frågan är en het potatis. Igår föreläste Hannes Eder på Regionbibliotek Stockholm, under rubriken ”e-boken och biblioteket”. Eder är till vardags teknisk chef på Publit, en tjänst som hjälper författare och förlag att publicera böcker. Jag var där, och jag tyckte det var bra.
Att Hannes Eder har en bakgrund som ”fredsmäklare” på Västbanken känns inte fel – precis som medling förutsätter också e-boks-frågan att människor med olika perspektiv på frågan sätter sig ned vid samma bord och faktiskt lyssnar på varandra. Men jag återkommer till det.
Eder började med att konstatera att e-böcker från början var ”en sorglig historia” och att ingen trodde att det ”skulle bli nåt”. Men det blev det ju, som vi vet, något som blev extra tydligt när Eder snabbt penslade fram utvecklingen med hjälp av en internationell utblick (främst USA men också UK). När såväl förlag som leverantörer (detta i USA, enligt Eders exempel) plötsligt höjer priser med flera hundra procent, och bibliotek ser sig tvungna att säga upp avtal med sina leverantörer, ja då förstår man att potatisen är minst lika het på andra håll.
Det är inte heller svårt att förstå varför den är het: e-boksfrågan handlar i grunden om både bibliotekens och förlagens överlevnad, och i stridens hetta tycks det lätt att glömma att parterna också har gemensamma intressen. Läsare, till exempel, är ett sådant gemensamt intresse. Eller, som det uttrycktes på facebook-gruppen e-böcker åt folket härom veckan: ”Bibliotek skapar läsare. Läsare är något som förlag vill ha.” Jo, så är det faktiskt!
Eder presenterade schematiskt tre olika affärsmodeller för e-boks-utlån. Kanske känner du redan till dem, men om inte så kommer de här i korthet:
Accessmodellen, som i Sverige tillhandahålls via Elib, innebär att hur många användare som helst samtidigt kan ”låna” samma e-bok. De svenska folkbiblioteken betalar Elib en viss bestämd kostnad för varje nedladdning (i nuläget 20 kronor per nedladdning).
Mot den uppenbara fördelen att låntagare inte behöver köa för att få ”låna” en e-bok får vi här ställa de ekonomiska aspekterna – bibliotek vill att användarna ska låna böcker, men när nu allt fler användare vill ha e-boks-formatet innebär accessmodellen (snabbt) ökande kostnader för biblioteken, kostnader som dessutom är svåra att planera för och överblicka. På många håll i landet har man infört olika begränsningar för att i någon mån göra det möjligt för biblioteken att ha koll på sina kostnader för e-böcker – till exempel ett visst antal samtidiga lån eller ett visst antal lån under en 7-dagars eller 28-dagarsperiod. Senast i veckan gick Göteborg ut med att man sänker gränsen från tre till två lån per 7-dagarsperiod. Uppsala följer efter med samma begränsning från 1 februari nästa år.
Licensmodellen är ett försök att efterlikna hanteringen av den fysiska boken, som ju bara kan lånas av en person i taget. Biblioteket köper då en eller flera licens/er på en e-bok och varje licens fungerar sedan som en fysisk bok – har vi fyra licenser på Zlatan-boken kan fyra personer samtidigt ”låna” den, övriga får vackert vänta. Fördelen är förstås att det är enklare att ha överblick över kostnaderna med denna modell, men den gör samtidigt att vi missar en av e-bokens mest överlägsna fördelar: samtidig tillgänglighet für alle.
Abonnemangsmodellen, till sist, innebär att biblioteket betalar en viss summa för att få tillgång till en bestämd katalog av böcker under en viss tidsperiod.
Oavsett modell, gäller att biblioteket inte äger filerna, utan bara rättigheten att ”låna ut” dem. Detta är ett problem, ett annat uppenbart problem på den svenska marknaden, är att utbudet av e-böcker är så litet.
Nå, vad hade fredsmäklaren Eder för förslag på lösningar då? För, som han själv sa: ”Förläggare får alltså vad de ber om (friktion), men vill ändå inte sätta sig vid förhandlingsbordet. Vet de ens själva var skon klämmer?”. Ja, den frågan kan väl vare sig Eder eller jag svara på, men Eder bjöd i alla fall på förslag till ingångar. Om bibliotek och förlag ingår partnerskap, där bibliotek erbjuder sig att digitalisera backlist, och i gengäld erbjuds bra villkor för att låna ut dessa, kan det i alla fall vara en början. Om frågan om backlist-digitalisering kan vara en väg att hitta tillbaka till förhandlingsbordet kanske det i förlängningen är en ingång till en mer nyanserad diskussion om mid- och frontlist-digitalisering också? Detta blir även ett sätt att fokusera på de gemensamma målen och på hur parterna kan vara till nytta för varandra.
Publit kommer snart att, i konkurrens med Elib, vara en möjlig e-boks-leverantör för biblioteken. Spännande! De samarbetar också med Stockholms stadsbibliotek om digitaliseringen av makarna Myrdals verk (stadsbiblioteket äger rättigheterna till dessa).
Jamen jag vet inte, lite upplyft känner jag mej efter gårdagen. Och inte så lite nyfiken på framtiden för denna fråga. Bor du i Malmö/Lund med omnejd beger du dej med fördel till Espresso House vid Lunds centralstation på söndag klockan 15 och pratar e-böcker med andra ur nätverket e-böcker åt folket. Och kan du inte komma dit så blir det fler möjligheter på andra håll i landet framöver. Till dess kan du gå med i facebook-gruppen med samma namn: e-böcker åt folket. Den hittar du på https://www.facebook.com/#!/groups/457229627627342/
Om du känner att du eller någon annan du känner borde få en fin orange knapp med texten e-böcker åt folket, så kan du höra av dej till mej, så skickar jag en. Det finns några få kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar