År 2009 kunde den hågade läsa att UNT satt samman en genusgrupp. Bland annat skulle denna grupp arbeta för en jämnare representation av kvinnor och män i text och bild. Det lät bra, och var inte en dag för tidigt. Tyvärr verkar gruppens arbete inte ha haft någon vidare effekt, åtminstone inte vad gäller vissa redaktioner på tidningen. När jag för några veckor sedan skrev ett blogginlägg om UNT och skidåkning mejlade jag länken till mitt blogginlägg till tidningens chefredaktör Hanna Stjerne, till sportchefen Susanna Lans samt hennes parhäst Daniel Legue. Dessutom skickade jag en kopia till Håkan Lundh, den krönikör jag går hårdast åt i inlägget. Jag uttryckte mej mycket diplomatiskt i mejlet, och efterlyste återkoppling och diskussion. Ingen av de fyra har svarat på mitt mejl. För mej ger det i alla fall en vink om vilken dignitet man ger frågan.
Förra helgen åt jag lunch med en vän som också är UNT-prenumerant, sportintresserad och kvinna. Även hon har vid flera tillfällen reagerat över att UNT så förvånande sällan finner det motiverat att själva skriva, eller för den delen publicera TT-texter, om damidrott. Hon konstaterade torrt att det just denna lördag inte funnits en enda notis eller artikel om damers, kvinnors eller flickors idrottande på UNT:s sportsidor. Jag tar det igen: inte en enda notis eller artikel.
Så idag kunde jag kunde inte längre låta bli. Jag gick hem och rotade fram UNT från de senaste två veckorna, noga räknat från den 10 till den 25 mars. En tidning, från den 18 mars, hade väl katten ätit upp, så jag gör mitt lilla räkneexempel på fjorton dagars sportbevakning i min lokaltidning. Vi talar om en sektion i tidningen som snittar nånstans mellan fyra och fem sidor per dag, om vi undantar de rena resultatsidorna med tabeller och liknande.
Några iakttagelser om UNT:s bevakning av damers, kvinnors, flickors idrottande:
3 av 14 dagar: ingenting - alltså inte en enda notis eller artikel.
4 av 14 dagar: 2 notiser eller mindre
Sammanlagt under 14 dagar: 11 notiser (varav 7 från TT), 12 artiklar (varav 3 från TT).
Om vi tittar lite närmre på artiklarna är det endast 1 (en!) som är större än en halvsida, en TT-artikel om Pia Sundhage och landslaget. 8 av 12 artiklar är en kvartssida eller mindre. Lägger vi ihop hela materialet (11 notiser och 12 artiklar, varav de flesta mycket korta) fyller de mellan tummen och pekfingret fem sidor i tidningen. Lika stort utrymme, alltså, som sporten har i UNT varje dag. Det innebär att inte ens 10 % av det som skrivs och publiceras på UNT-sporten handlar om damer, kvinnor och flickor. Ja, jag måste ta den siffran igen: inte ens 10 %.
Det var, faktiskt, ännu värre än jag trodde. Och det är ju för det första väldigt tråkigt, och för det andra väldigt dåligt. Vill en se det från den ljusa sidan så är förbättringspotentialen enorm. Kanske kan man börja med att ta hjälp av tidningens egen genusgrupp. Om den nu finns kvar, vill säga. När jag ser de här siffrorna har jag ärligt talat lite svårt att tro det.
Be careful out there!/ Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar